Instagram tog över mitt liv.

Jag tror att det är en anledning till att jag slutat skriva här, dock misstänker jag att väldigt få blir besvikna för det, min läsarkrets består nog till stor del av samma personer som faktiskt följer mig på ovannämnda sociala media. Men det känns lite tråkigt att jag slutat skriva för min egen skull. En bild kan säga mer än tusen ord, men ibland behövs ord för att fylla ut! Dessutom kan en bild ljuga,..

Det var mars när jag skrev sista gången och sedan dess har vi haft en vacker vår, fantastisk sommar och nu är vi inne i den svartaste blötaste höst.

Jag kämpar på med skolan och har en plan på att vara klar med mina uppgifter lite tidigare än vad alla deadlines säger. Detta för att kunna åka iväg till varmare breddgrader och träffa min Babe. Japp, jag åker till Brasilien.
Börjar vara gode nervös och resfebrig men jag hoppas att allt kommer att bli så jäkla bra! Förväntar mig typ inget och har ingen plan förutom att bara träffa henne, hänga med hennes familj. Hoppas väl lite på att få se solen också. Det känns som att det var längesen sist och jag behöver ladda batterierna.
Funderar på hur jag ska löse det här med att dokumentera resan, vet inte om jag vågar ta med mig min smartphone, inte heller systemkameran känns särskilt smidig, men skulle jag använda en liten digitalkamera om jag köpte en? Min gamla dog ju för flera år sen! Dock vet jag ju att jag kommer att vilja minnas denna resa, Samtidigt som jag vet hur fantastiskt dålig jag är på att fota. Jag måste klura på detta bekymmer.

Nu får vi se hur länge det dröjer till nästa gång!

Projekt #3

Funderade länge vad jag skulle göra med den runda, lite speciella, spegelramen som blev kvar när katterna kraschat själva spegeln. Ett tag tänkte jag bricka. Men såna har jag rätt gott om och en tavla kändes knepigt då ramen är så speciell. Det fick bli en griffeltavla!

Min kompis Anders hjälpte mig såga ut en rundel i Spånskiva och efter några lager färg så var det bara montera in och hänga upp! Mycket enkelt. På panduro har dom dessutom rosa, lime och turkos griffeltavlefärg, men där jag skulle ha min tavla passade det inte riktigt! Men kanske tips till nån annan?

Det jobbigaste med att vara singel

Jag har inga större problem med att klara saker själv. Jag kan måla ett rum, laga ett fönster och byta däck, jag kan dessutom uppleva saker själv, resa, gå på bio, äta ute. Ja, jag erkänner att det är roligare med sällskap, men ändå, Jag. Me myself and I. Det går bra.

Men (här kommer det)

Jag kan ibland känna mig jävligt ensam. Ibland behöver man en person på sitt lag,   Den som står bakom en när man grälat med familjen eller torkar tårarna när en vän har svikit än en gång. Personen som bara finns där och ger en kram, kanske en puss om man har tur...

Misstolka mig rätt jag har världens bästa familj och vänner men samhället är uppbyggt för tvåsamhet. Resorna jag nämnde tidigare, nästan dubbelt så dyrt om du åker själv. Och tro mig efter många år av att försöka få med mig sällskap så vet jag, folk i förhållanden, dom vill åka med varandra, familjer likaså. Singlar? Ja då ska du helst garantera raggpotentialen vid tilltänkta destination. 

Jag blir bara så trött ibland

Och besviken

Och less.

Soffa

Fortsätter arbetet med att avsluta mina projekt och den fina kökssoffan fick äntligen ett "tipp-i-kull-vänligt" lock. Spånskiva, skumgummi och en lite kantsliten trasmatta blev det! Jag är mycket nöjd.

Projekt

Jag är en sådan person som kan bli inspirerad och få idéer av lite allt möjligt. Det kan vara alltifrån att jag börjar samla på flärparna från aluminiumburkar, skal från pistagenötter (som jag kokade och torkade för at de skulle vara rena) till att ta reda på trasiga spillror till möbler som någon konstig människa lämnat i soprummet! När jag medvetet sparar dessa "bra att ha" prylar så vet jag inte alltid vad de ska användas till, bara att jag vill använda dom! Vissa kallar mig knäpp andra kreativ. Det är i vart fall jag.

Problemet ligger i att projekten drar ut på tiden... det blir lixom aldrig riktigt av att slipa det där bordet, måla den där pallen, sy det där kuddfodralen som jag först tänkt. Projekten hopar sig och jag drunknar i oanvändbart skräp!

Men nu ska det bli bättring, jag har gett mig själv ett löfte, eller kanske är det ett krav. Jag får inte samla på mig fler projekt nu innan jag har avslutat de jag påbörjat! Eller om man ska va petig så har ja ju inte ens börjat, de ligger bara och dräller.

Nåväl först ut var pianopallen. En gammal skruttig sak som kom i min ägo tillsammans med släden som står på balkongen, minns ni? I vllket fall, den såg ut såhär.

Jag slipade den lite, men jag vet inte om jag blev så nöjd, kanske ska den få ett lager färg trots allt? Vad tror ni?

Sydde efter lite bråk med diverse symaskiner ett tyg av gamla jeans som jag fått samt stuvbitar av möbeltyg. (det sistnämnda köpt för säkert 4 år sen typiskt bra att ha)

Sen så hade mamma lite skumgummi till mig och pappa ordnade en skiva! Klippte till skumgummit, och häftade fast tyget!

Slutligen borrade jag några hål i skivan och sydde fast ett gäng knappar från Ohlssons tyger! Det var den allra dyraste utgiftsposten i detta projekt! 15 kr per knapp! Tips till alla er andra, spana in myrornas och såna ställen! Det tänkte inte ja på innan.

 

Jag blev ändå nöjd, äntligen är den nåt, inte bara skräp. Nu kvarstår bara att bestämma vilket projekt som ska styras upp härnäst.

Hej mitt namn är paula och jag är beroende...

Därute, i vardagsrummet står min senaste fix. Kanske det dummaste jag köpt hittills, ett köksbord... Jag är möbeloman.

Börjar inse att jag har ett problem, det har gått att förklara bort många av mina tidigare inköp, endel har jag till och med behövt! Förutom till lägenheten så har jag ställt diverse möbler i stugan, några har fått gå ner i förrådet, men detta bord... Det ryms troligtvis inte i köket inte heller i stugan. Jag vill inte ens försöka få plats för det i förrådet. Tanken på att sälja det igen ger mig kalla kårar. Är det såhär en horder känner sig?

Mitt försvar är att jag älskar äldre möbler "one of a kind" de där unika som, om jag säljer de, aldrig kommer igen.

Nåja. Det stora bordet i vardagsrummet får bli morgondagens bekymmer, nu ska jag sova. Men ingen kan påstå att det inte är fint!

Fuck vila

Kom hem från jobbet klockan 19 idag, var galet trött eftersom dagen börjat klockan 07.40. Lagade mat, åt mat och dog sedan i sängen i en halvtimma eftersom jag var för trött för att röra mig. Men jag tvingade upp mig själv - hade lite för mycket kvar att göra. Diskade och stökade i köket lite halvhjärtat och tvättade sedan bort sminket. Orkade nästan inte andas, la mig i sängen och skulle bara skicka ett mail. Sen tvärt kika på skolarbete och sedan nattinatt tänkte jag men nej nej...Voilà! Tok-jävla-as-pigg!!! Kan tammefan inte sova och tänker på om jag missar något väsentligt på jobbet, vilket jobb jag vill ha när jag är färdig jurist och om jag skulle kunna fria till min framtida man? Dessutom är mina fötter sjukt varma! Hatar hatar hatar att va

övertrött! Är allt kanske vilandets fel? För jag mig själv mindre beroende av sömn on jag tar det lugnt och varvar ner? Isåfall måste det ju bli fullt ös medvetslös alla dagar från å me nu!