Alltid lika jävligt på våren, att elda igång den förbaskade vedspisen. Taktiken är små pinnar, mycket näver och tålamod... mycket mycket tålamod. Det tar väldigt länge för min skorsten att bli varm och få något slags drag, mot slutet ligger jag ner mot golvet och försöker andas, röken sticker i ögonen så de tåras och läpparna börjar domna lite på grund av syrebristen. problemet är att man måste hålla elden sällskap, annars slocknar den på grund av att den inte får nåt syre, vi är alltså två om problemet. Efteråt är hela huset fullt i rök, när man vädrat ut det värsta finns svarta prickar och sot kvar precis överallt; köksskåpen, på listerna, väggar... Det måste finnas ett bättre sätt. Bristen på vatten gör ju inte problemet smidigare direkt. Att städa bort skiten känns som ett enormt projekt, fick bort det värsta i köket i alla fall.
Förutom detta har jag städat utedasset (najje de e inte de roligaste jag gör men det måste lik förbannat göras) Sen har vi staplat ved, monterat hylla, städat förrådet, satt upp badrumsskåp och bråkat med fönster samt hängrännor. Det har blivit lite gjort med andra ord! Men trots detta är jag naturligtvis inte ens i närheten av klar, det blir man väl aldrig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar