tisdag 18 september 2012

Begränsad av min rädsla


Jag är mörkrädd. Inte när jag går hem från krogen i stan, där är det bara människor som kan jävlas, jag är mörkrädd i skogen. på landet. i ensamhet.
Vet att detta är fullkomligt ologiskt och rent ganska fjantigt men så är det. Dock innebär det för mig vissa problem eftersom stugan ligger i... just det, skogen. Nu på hösten då det börjar bli mörkt senast vid 18-19-tiden så blir dagarna här ute ganska korta eftersom jag i samma veva som det skymmer börjar göra mig redo för att gå isäng. Jag hade hoppats på att Pennys sällskap skulle göra mig lugnare men inte då.
Kvällens sceario utspelade sig såhär:  lnnan jag hunnit upp till mitt skydd i sovrummet så började hunden morra mot ett fönster, sen skällde hon och sprang till ytterdörren där hon viftade på svansen och ivrigt stirrade på handtaget.
Jag har vid det laget nästan en panikångestattack och ställer mig i köket där det finns mest lampor, med ryggen mot väggen och där jag inte ser ut genom något fönster, (kolsvart utanför fönstret är så jävla läskigt) håller telefonen i högsta hugg och försöker desperat få mottagning för att kunna ringa en vettig röst, helst mamma.... springer sen och låser dörren tar med mig ryggsäcken och rusar upp på övervåningen för att stänga in mig i ett rum med alla lampor på, gardinerna fördragna för det stora svarta fönstret och ja här är jag fortfarande.
 (klarade inte av att släcka lamporna bakom mig heller så dom lyser fortfarande på nedervåningen... lär göra hela natten, det är läskigt att behöva vända ryggen mot ett mörkt rum)

Inser att detta får mig att låta....nästintill patetisk, men det är faktiskt en väldigt äkta rädsla som överväldigar mig fullkomligt. Mina tankar försöker resonera
"Det finns inga spöken, och även om dom fanns vad skulle dom vilja dig?... Det kommer garanterat Inte att dyka upp en Zombie utanför köksfönstret, förmodligen inte en yxmördare/våldtäktsman heller" Nä... Jag vet! Men vad ska jag göra när varje fiber i min kropp skriker SPRING TILL TRYGGHET!

Detta är anledningen till att jag Inte gillar läskiga skräckfilmer. Min fantasi är tillräckligt duktig på skrämma skiten ur mig, alldeles på egen hand, den behöver ingen hjälp att hitta på fanskap. 

Tisdag 18/9 Klockan 19:45 var jag tryggt nerbäddad i min säng.... på grund av mörkret. Jag måste komma på vad jag ska göra åt detta.

2 kommentarer:

anna sa...

åh så skönt att höra att det finns andra likadana tokar. Känner igen mig så väl. Jag har inte heller hittat en lösning mer än att försöka få tankarna åt ett annat håll typ bok, telefonsamtal eller en film.

Linnea sa...

Men lillPaula då, Du får väl tvinga med mig ut på en promenad på kvällen :D när jag är frisk. Har ju inget emot motion :D
Men vet hur det känns att vara rädd för mörker, tittar mig alltid över axeln tusen gånger när jag går hem på natten, det är läskigt.