Hej mitt namn är paula och jag är beroende...

Därute, i vardagsrummet står min senaste fix. Kanske det dummaste jag köpt hittills, ett köksbord... Jag är möbeloman.

Börjar inse att jag har ett problem, det har gått att förklara bort många av mina tidigare inköp, endel har jag till och med behövt! Förutom till lägenheten så har jag ställt diverse möbler i stugan, några har fått gå ner i förrådet, men detta bord... Det ryms troligtvis inte i köket inte heller i stugan. Jag vill inte ens försöka få plats för det i förrådet. Tanken på att sälja det igen ger mig kalla kårar. Är det såhär en horder känner sig?

Mitt försvar är att jag älskar äldre möbler "one of a kind" de där unika som, om jag säljer de, aldrig kommer igen.

Nåja. Det stora bordet i vardagsrummet får bli morgondagens bekymmer, nu ska jag sova. Men ingen kan påstå att det inte är fint!

Fuck vila

Kom hem från jobbet klockan 19 idag, var galet trött eftersom dagen börjat klockan 07.40. Lagade mat, åt mat och dog sedan i sängen i en halvtimma eftersom jag var för trött för att röra mig. Men jag tvingade upp mig själv - hade lite för mycket kvar att göra. Diskade och stökade i köket lite halvhjärtat och tvättade sedan bort sminket. Orkade nästan inte andas, la mig i sängen och skulle bara skicka ett mail. Sen tvärt kika på skolarbete och sedan nattinatt tänkte jag men nej nej...Voilà! Tok-jävla-as-pigg!!! Kan tammefan inte sova och tänker på om jag missar något väsentligt på jobbet, vilket jobb jag vill ha när jag är färdig jurist och om jag skulle kunna fria till min framtida man? Dessutom är mina fötter sjukt varma! Hatar hatar hatar att va

övertrött! Är allt kanske vilandets fel? För jag mig själv mindre beroende av sömn on jag tar det lugnt och varvar ner? Isåfall måste det ju bli fullt ös medvetslös alla dagar från å me nu!

Yeeii me!

Klarade tentan i ekonomi, sicken sten det var som föll från mina axlar.
Men trots att det är avklarat så har det vart rätt mycket med att läsa en extrakurs, har haft mängder med intressanta men ändock tidskrävande föreläsningar i rättsmedicin! Nu är det färdigt med det så det blir att skriva hemtenta, sen uppsats och efter den ska kursen va avklarad. Får väl se hur det sistnämnda går, har så himla svårt att välja ämne. Tips någon?

Mördarveckan snart över.

Omtentan i företagsekonomin har legat som en tung sten på mina axlar hela veckan (och veckan innan det) Nu hoppas jag att den är bortgjord, skrev idag och det kändes inte skitbra men inte skitdåligt heller. Har fullt sjå att hinna med skatterätten åsså har rättsmedicin fått va bonusen... Får se hur det går med allt det framöver.

Förutom skolan har jag oroat mig för lilla albinhjärtat som kissat blod. Efter en tripp till veterinären så fick han då medicin och nu är han frisk igen!

Jag är rätt jäkla trött och skulle helst av allt köpa riktigt mycket och riktigt god mat, laga den, äta den och dricka ett gott rött vin till. Men det får jag inte, istället får jag sitta i en taxibil och konversera med fulla människor... Erkänn att du e avis??

En lunchrast senare

Mina katter är listiga små varelser, som är bannade från mitt sovrum. Men när jag är hemma och pluggar, som idag, då får de hänga med mig Och som de utnyttjar tillfället! Då räcker det inte med att vara här inne bara när jag är med, utan så länge dörren till sovrummet är öppen! Jag tror dock att det mest har att göra med nyhetens behag? Det finns annars inget speciellt just här, tror jag i alla fall, de kanske vet nåt som inte jag vet?
Jag åt lite lunch i köket och möttes av detta när jag kom tillbaka. Man kan ju inte annat än älska dem!

Dagen som aldrig tar slut?

Jag är inte riktigt van vid att plugga heldagar. Jag brukar behöva upp och gå, sen ligga ner en liten stund när jag läser allt för att min rygg ska skonas men just nu är det MYCKET och jag känner att jag behöver FOKUSERA! Visst ser jag ytterst fokuserad ut på bilden ovan? Hemmavid så blir det ju faktiskt andra saker som distraherar även fast jag tycker det är jäkligt gött av ovannämnda skäl...
Idag har jag vart här på skolan sen 08 i morse och kommer att vara här till 20.00 ikväll, det känns redan som att någon mördar min ländrygg tyvärr :S Men det är bara bita ihop, för idag drar nämligen en "bonuskurs" igång för min den, ska läsa rättsmedicin, och det är de föreläsningarna som ligger på em/kvällstid.
Förutom att komma in i det så håller vi på med skatterätt och det mina raringar, är allt rätt knepigt.

Med anledning av mitt senaste inlägg så vill jag säga att jag mår lite bättre, hann börja må sämre, bättre igen och sedan krasch ner till sämre. Men just idag, just nu är det bättre och jag är så glad och tacksam över alla fina vänner som har hört av sig och frågar om hur jag mår! Oftast så glömmer jag att nån annan än min mamma trillar in och läser på bloggen ibland så jag blev nog lite förvånad. Men tack, ni är uppskattade och finast och bäst å jag vet inte alls vad jag har gjort för att förtjäna såna underbara människor i mitt liv!

Nu ska jag fortsätta läsa skatterätt, hinner kanske färdigt med detta kapitel innan det är dags för upprop och föreläsning 17.30!

Mycket snurrar just nu.

På ett inte alltför angenämt vis.
Hösten är här och jag vill inte riktigt... Jag är inte riktigt redo för becksvarta nätter, kalla dagar och frost på bilrutan. Jag är verkligen inte redo för tentan vi har nästa vecka.

Ärligt talat så är jag just nu inte på topp. Jag funderar på om det är hösten som säger sitt eller om det är något fundamentalt i mitt liv som måste förändras för att jag ska må bättre. Jag hoppas på det förstnämnda för annars vet jag inte riktigt vad det skulle va som kräver förändring. Vill hitta något som känns meningsfullt.

Jag är ensam igen. Det är okey, jag hatar inte att vara singel, jag sörjer dock allt som inte blev. Det känns som att jag gör det ganska ofta.

Jag har insett vissa sanningar om mig själv på sistone. Jag har ett galet kontrollbehov, kan bli otroligt arg på en person utan egentligen anledning, bara för att den inte har planerat så som jag har gjort. (Senast igår höll jag på att få ett utbrott på min bror över att han inte skulle åka upp med mc:n till Malå i veckan, det gör mig ju ingenting, inte min mc! Men jag hade räknat med det, därför får jag nästan kortslutning när det inte blir så, tack å lov så kunde jag hejda mig)
Sen har jag ofantligt svårt att leva i nuet, Jag planerar och planerar och målar fan på väggen... Tankarna är både positiva och negativa men oavsett så måste jag försöka minska detta tänk. Det tar för mycket energi och för mycket tid.

Jag ska börja jobba på dessa punkter. Jag har kommit igång med träningen och ska ge mig själv en vit period på några månader. Inte för att jag tror att jag har alkoholproblem utan bara för att alkohol är rätt ångestframkallande och helt ärligt, jag behöver ingen hjälp på den fronten. Sen får vi se hur jag mår på ett tag.

Stugan mår bra, Katterna mår bra och allt annat i livet är helt okey. Det är bara jag som är lite ur fas. Men jag återkommer när det känns som att jag har något att berätta igen!

Koll på läget?

Jobbade taxi inatt, somnade sent men ska iväg till stugan idag och behövde proviantera, framförallt behövde katterna mat. Så vid tio släpade jag mig upp, cykla på Ica, strosa runt därinne, plocka falukorv och annat ospännande. När jag har betalat inser jag att jag glömt kattmaten. Lämnar varorna paketerade i påsen, går in köper kattmat tar påsen och går. När jag hunnit en bit ropar någon på mig. Tror du inte att jag betalat för kattmaten men den ligger kvar på bandet?! Fick världens suraste blickar folk måste ju trott att jag va full eller nåt, men inte då, har bara knappt sovit. Nu äre hög tid att åka ut till stugan, håll en tumme för mig, här ska bänglas med fönster!

Skillnaden mellan tanke och verklighet

Jag ringde på en annons, antika saker, bland annat en kälke! Jag fick en vision, "åh tänk, att ställa blommor på den vilket vackert stilleben på balkongen" mina planer liknade denna... 

Fint eller hur!

Naturligtvis blir det sällan som man tänkt kälken var modell större...

Yepp... Den står på golvet och når mig ungefär till axeln, blomstermys på balkongen känns inte längre aktuellt, men jag har redan en ny idé. Återkommer när jag kan förklara det med bilder!

Midsommar, Semester och fönster

Har hunnit med det mesta förutom bloggen. Midsommar vart riktigt trevlig, dock har ja typ inga egna bilder men kan hänvisa er till www.suzanne.webblogg.com om ni nu krävde såna ;) god mat och gott sällskap! 

Sen kom mamsen och Julia med Livia  för att hjälpa mig i stugan, mycket uppskattat eftersom jag själv hade fullt upp med fönstren! 

Fick inte klart alla, men i allafall hälften, får sikta in mig på att renovera även nästa sommar.

Hann med en kort sväng till Malå också. Inte alls dumt har ja haft det! 

Nu i veckan jobba jobba jobba. Mamma 

på besök som hjälper mig med markservicen, helt otroligt värdefullt! Vi är lite kreativa om kvällarna, bildbevis på det kommer framöver. Nu sova!

Turkiet å tenta!

Hade en superskön vecka i Turkiet med god mat, värme och trots att planen var att åka själv så träffade jag så härliga människor så det är ju inte klokt! Fantastiskt helt enkelt, batterierna blev laddade och jag fick en hel del gjort dessutom! 

Sen ja kommit hem har jag tentapluggat skrivit tenta, grillat, tentafestat, jobbat, grattat finaste Elin och kramats med Suzanne.

Idag vart det utflykt till stugan! Behövligt kan ja bara säga, klippte gräs och planterade om de stackars pionerna bland annat, att göra finns där helt enkelt. Nu dags att sova, jag är ganska trött faktiskt och det blir jobb på Blommis imorn!

Till min lilla Mamma

Ironiskt nog så började min dag med en fruktansvärd mardröm. Jag vaknade upp med andan i halsen och grät, klockan var 06.00. Jag hade drömt att min mamma dött av hjärtfel. Något som tack å lov inte har skett, vår mamma är frisk, men den onda drömmen satte sina spår och jag kan inte låta bli att fundera, vad skulle vi göra utan Mamma?
Hon är vårt allt. Hon är limmet som håller ihop oss, hemmet och tryggheten. Tillsammans med pappa har hon byggt upp oss som individer och som familj. Vi hör till en och samma, men har ändå fått lov att växa åt de håll och kanter som vi själv behagat. Inga orimliga krav har ställts på oss barn, vare sig när vi var små eller nu då vi är vuxna, men vi har blivit uppmanade och uppmuntrade till att ta ansvar och fått lära oss vissa saker den hårda vägen, då har hon plåstrat om såren såväl de i själen som på kroppen.
De gånger som hon avrått från galna idéer och konstiga påhitt, ja vad kan jag säga...  ibland lyssnar man och ibland inte alls för man tror sig veta bättre, men det fina med just min mamma är att jag kan komma hem och säga att "Mamma, jag skulle ha lyssnat på dig, det här vart inte så bra" Hon är inte bara en axel att gråta ut på, hon och pappa gör dessutom det som står i deras makt för att hjälpa till i situationen.

Allt jag skriver känns så futtigt så jag tänkte sluta nu, jag kan aldrig nog tacka min Mamma och få henne att inse vilken fantastisk människa och överjordisk mamma jag tycker att hon är.
Tack Mamma för allt, att just jag fick bli din dotter! Jag älskar dig.

Mamma, Denna skrev jag till Dig för flera år sen, tänkte att du åtminstone skulle få texten

När jag ser in i dina varma kloka ögon
så fylls jag utav kärleken till dig
Den gång jag lyss på dig och använder mina öron
Då inser jag att dina ord är bra för mig

För du är mamma du är kompis du är äkta, du är den som jämt och alltid vill mig väl
Du finns där så fort problemen övermäktar, den person som känner min akilleshäl

Med denna visa vill jag nu dig bara tacka min snälla söta rara lilla mor
Jag tänker även en hel massa på min pappa men kan inte beskriva det i ord

För ni är vänner ni är änglar ni är hjältar, ni är de som gör min himmel klar och blå
Det är ni som gör att jag åt Malå längtar, ni är så viktiga det måste ni förstå

Ja ni är vänner ni är änglar ni är hjältar ni är så viktiga det måste ni förstå.

Älskade balkong!

Vart har du varit i hela mitt liv?

Med rökfyllda lungor och tårar i blick

Alltid lika jävligt på våren, att elda igång den förbaskade vedspisen. Taktiken är små pinnar, mycket näver och tålamod... mycket mycket tålamod. Det tar väldigt länge för min skorsten att bli varm och få något slags drag, mot slutet ligger jag ner mot golvet och försöker andas, röken sticker i ögonen så de tåras och läpparna börjar domna lite på grund av syrebristen. problemet är att man måste hålla elden sällskap, annars slocknar den på grund av att den inte får nåt syre, vi är alltså två om problemet. Efteråt är hela huset fullt i rök, när man vädrat ut det värsta finns svarta prickar och sot kvar precis överallt;  köksskåpen, på listerna, väggar... Det måste finnas ett bättre sätt. Bristen på vatten gör ju inte problemet smidigare direkt. Att städa bort skiten känns som ett enormt projekt, fick bort det värsta i köket i alla fall.

Förutom detta har jag städat utedasset (najje de e inte de roligaste jag gör men det måste lik förbannat göras) Sen har vi staplat ved, monterat hylla, städat förrådet, satt upp badrumsskåp och bråkat med fönster samt hängrännor. Det har blivit lite gjort med andra ord! Men trots detta är jag naturligtvis inte ens i närheten av klar, det blir man väl aldrig

Inte underligt att man blir Crazy som kattägare...

Gissa bestämde sig för att jag inte skulle sova inatt, kring 3 tiden började jamandet och krafsandet outtröttligt... Jag försökte ignorera honom, efter en halvtimma av konstant oljud så gick jag upp och blandade mig en sprayflaska med vatten, citronsaft och ättiksprit. jag satte mig på knä på golvet, dörren på glänt och när Gissa kom så sprayade jag för att han skulle tycka det va otäckt, det gjorde han och gav upp sina otyg. jag la mig igen och somnade om... I ungefär en kvart, sen började han om igen. jag upprepade proceduren men han blev lite smartare och stod en meter från dörren och skrek istället. så fort jag gläntade på dörren sprang han iväg.
Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna överlista min katt. Tog täcket och kudde, la mig på golvet (hade nu somnat och vaknat upprepade gånger, jag var trött och desperat) tänkte vänta ut kattfan och lära han en ordentlig läxa! kunde åtminstone ha det lite bekvämt. Vaknade förvirrat av att gissa nosade mig i ansiktet och Albin satt på mig, Typiskt! jag hade somnat ifrån... då gav jag upp, kastade ut katterna, la mig i sängen och la en kudde över huvudet. Jag somnade efter många om och men om igen, men väckaren som ringde i morse när jag skulle till jobbet var inte omtyckt.

Vid frukosten berättade jag för min katt hur enkelt det skulle vara att sprätta upp honom, vända honom ut och in... mjuk å fin toffel skulle han bli. Detta låter ju brutalt, jag vet, men om någon stjäl min nattsömn blir jag rabiat, jag ser ingen ände på problemet heller! Kattrackarn är ju 4 år, när ska detta sluta? Har jag inte varit så kommer jag att bli, på riktigt en Crazy cat lady.

Efter alla hotelser han hade fått motta så gav jag Gissa en skinkbit, jag hoppas på att få bukt med nattproblemen snart. Älskar trots allt mitt lilla skräp.

Så lite man vet.

Utan Titel.

Detta var namnet på föreställningen som jag Jessica och Evelina gick på igår. Fyfan så bra säger jag bara. Ibland när jag ska gå på teater så blir jag lite rädd. Jag är ingen kulturelit, jag kan inte förstå allt som pågår på scenen. Jag kan tycka att det blir obekvämt ibland, och inte för att den som framför pjäsen provocerar eller berör utan för att jag tycker att det är rent dåligt, så himla överdrivet, slöseri med min tid totalt meningslöst… Jag går inte på teater särskilt ofta kan tilläggas.

Men för några veckor sen (det kanske till och med var månader) så råkade jag läsa i något blad om en pjäs som hette ”Utan titel” – av Ardalan Esmaili

Det ringde en klocka, det var ju grabben som gått nån årskurs under mig, spjuver med stora ögon fulla av bus, jag tror att hans familj jobbade på pizzerian?

Vi pratade om den, Jessica såg att den spelades i Skellefteå och vi bestämde oss för att åka.

Den var obekväm, provocerande, den berörde men inte på ovannämnda vis. Jag skrattade, fick stundvis tårar i ögonen, mådde fysiskt dåligt över vad människor får genomlida och jag skämdes. Skam över hur lite jag vet. Vetat, förstått. Jag blev ledsen men känner ändå en stor tacksamhet.

Tacksamhet över att Ardalan har öppnat sig och sin familj för att andra ska förstå lite mer. Se lite längre, bortom sina fördomar och fasaden människor visar upp samtidigt som han effektivt slänger iväg en känga till den svenska vapenpolitiken. Jag säger bara Se den om du kan. 

To cool for school

Var så fräck och skippade en föreläsning idag, istället roadtrippar jag. Först IKEA i Sundsvall och nu är jag på väg till Skellefteå, där blir det teater! Vilken fantastisk fredag!

Jag vet vad jag vill ha...

Jag har letat länge, men inte riktigt funnit den... den perfekta servisen!
Men nu tror jag att jag har svaret. Swedish Grace.

Tidigare tyckte jag att den var lite för tråkig, men herregud, Klassiskt kan aldrig bli trist!

Jag vill ha den i vitt tack (för så tråkig är jag) och gärna tolv av varje! En bonus är att de har fantastiska muggar också! Tänk, serien har redan funnits typ huuuur länge som helst, så förutsättningarna för att den ska finnas kvar länge till är bra! om nåt går sönder så kan man komplettera och ja, den är toksnygg helt enkelt!

gimme gimme gimme gimme...

Just nu på 25% rabatt på önska! jag är lite sugen på att köpa på mig 4st att starta med. Så galet less på mina tjocka, gråstrimmiga IKEA tallrikar, nu fåre va bra med sån skit tycker jag!

Letar fönster

till sommarstugan, något som inte är det allra lättaste! Speciellt eftersom jag hittar så många fina fönster som jag vill ha! Inte för att jag behöver dem, eller de ens passar till det murkna fönstret som jag måste byta ut, utan bara för att de är fina och kan passa i mitt framtidsprojekt; växthus år 2023!! Jag är galen... jag vet... 

Det konstaterandet gör mig dock inte mindre sugen på att maila ett svar på denna annons. De stora spröjsade fönstrena... jag dör lite! Dom finns dock i Skellefteå.... suck å pust å stånk å stön vad jobbigt! Vad ska det inte kosta att få hem skiten? å då har ja bara fått hem nåt som ska stå i ett förråd å vänta på bättre tider!! Men, GALET bra pris på dom ju!

åååååååh......

Såhär ser det ut för övrigt, i mina framtidsfantasier...

Vår i luften

Trots lite kyligare vindar på eftermiddagen så har det varit en fantastisk dag! Jag lämnade den tjocka vinterjackan hemmavid och tog ut vårjackan på premiär. alldeles, alldeles underbart!

I'ts just another manic monday...

Hur mycket tid jag än försöker ge mig själv om mornarna känns det nästan stressigt?
Jag skulle kunna filosofera och skrutta runt hemma i flera herrans timmar innan jag känner nåt större behov av att göra något produktivt, speciellt på måndagar... fan, skulle kunna skita helt i att göra nåt produktivt på måndagarna, det är ju vilodagen man egentligen behöver för att återhämta sig från helgens bravader. Inte för att jag i helgen varit så vidlyftig. Afterworkade med systrarna Wallgren i fredags sen såg jag och Suzanne en film i lördags, så himla mysigt! Var nog precis det jag behövde.
Men nu, ny vecka, ny energi och full fart igen. Ska ut till stugan en sväng idag och titta till den, lite jobbigt att något jag älskar så mycket och som ger mig så mycket glädje kan ge mig så mycket ångest (!)

Saknaden!!!

Som jag saknar att ha bil!
Hemkommen från skola och träning, nyss duschat och superseg. Då måste jag kliva upp ur soffan och promenera/cykla för att hämta ut ett paket samt köpa kattsand på maxi... Med en bil hade det gått på ett litet kick. Då hade jag dessutom kunnat storhandla, men det orkar jag inte när jag inte kan transportera hem det!


I landsbekymmer, jag vet..... Oh well, off I go.

Påskledighet

Vad kan vara bättre än att spendera den med familjen?
Har det så himla bra hemma i Malå, myser med famljen och har festat med Anna-Sara och co!

Idag bad jag min syster snällt om att få rida en sväng med henne, det fick jag! Medtog barnvakt, mummeli och Anton till Aspliden och medans vi var ute för att (än en gång) smörja mina rostiga kunskaper om ridning så mös de andra i blåsten! Galet roligt, men jag tror att jag kommer att få lida för detta imorn!

Stal detta fina kollage från min systers blogg. Men nu tycker jag att det får bli mindre långt mellan gångerna! Då kanske jag kan sluta tappa stigbyglarna i galoppen, eller vad tror du kära syster?

Trött!

Det har varit en lång men bra dag! Då man kommer hem ashungrig och vill att maten ska va klar på ungefär tio minuter, då passar detta perfekt;
Kasta en näve ruccola på en tallrik, skiva en rödlök och två tomater, häll på vinäger och olja. Stek haloumi till detta, salta och peppra. färdigt, njut!

Vilken helg!

Sol, vänner och dessutom lite nyttigt som städ å tvätt avklarat, inte alls dumt!
Avslutade med middag, film och mys med kära Anna.

Men idag är det skola, jag var advokat i vårt häktningsspel. Målade naglarna röda dagen till ära!

Sen hann jag med lite kattmys!

Skriver PM

Det går ungefär lika bra som vanligt? :S Sista minuten jävla kniven mot strupen psyke man ändå har. USCH.

Roar mig med näthumor mellan varven... och dricker vin, jajjemen rött vin allena på en söndagkväll, de e grejjer de (?!?)

Vinterfix

For ut till stugan igår vi skottade och slungade en massa snö, tog en kort tur med skotern och tittade till i allmänhet... Dessutom frös jag, mycket om fötterna, måste köpa nya vinterkängor!

Känns bra nu, om det blir fint väder nån helg framöver så kan man va dit å mysa i solen i allafall!

Personlig tränare

Gissa kanske anser att han motiverar mig med denna uppsyn? Idag var det i alla fall såhär han spenderade timmen jag spenderade på spinningcykeln, jag kliver inte alls av för att kunna ta denna bild, han är alldeles nära, ganska fin eller hur?
Tog mig alltså inte till IKSU idag, men inget där kändes lockande så att eh...

Sportlov - lov...

Blir så himla avis på alla sportlovsfirare, vilken fantastisk dag! Nåväl. Trots att jag inte har lov så har jag bestämt mig för att fylla veckan med lite sport utöver studierna!
Har hittills gjort precis som tänkt och klämt in både cykling hemma. Spinning på IKSU, bodypump, stepmuskel och en härlig promenad! Målet är en eller flera aktiviteter per dag, känns gött, kanske kan jag hitta ett bra träningstempo snart.

Fantastisk start på veckan!

Hade fått tag i biljetter till RAW comedy club on tour, när dom nu besökte Umeå. Fantastiskt roligt, fick med mig bästa jessican och skrattade tills jag nästan grät. Dock måste jag ju säga att de mindre kända komikerna var de som verkligen levererade, grymt bra. Kändes dessutom som att halva Umeå var på plats. Känt folk överallt :)

Himla skönt att starta veckan så positivt, ger som ett fint sken över resterande dagar!

Buhu

trött å less på mina sköra torra naglar som bara skivar sig nu! Det har varit såhär i flera veckor och jag ser ingen ljusning. Jag är riktigt sugen på att ge dom ett lager akryl, bara för att de ska hålla ihop. Men jag vet ju vilket taskigt skick dom är i då jag väl tar bort akrylen eller gelén för den delen...dessutom är det ju inte direkt gratis. Usch decisions decisions.

Tråkiga, torra, trötta, arbetsnaglar :(

Hjääälp!

Jag har ont i halsen men varken tid eller lust med att bli sjuk igen!
Har äntligen kommit igång med träningen riktigt bra och jag är nöjd över mina framsteg, även om det inte syns så mycket på vågen ännu så känns det i kroppen och det är det viktigaste för mig!
Var på ett stepmuskel pass igår som höll på att ha ihjäl mig, det måste bli mer av den varan!
Idag blir det veckans sedvanliga bodypump i alla fall. Målet är att klara alla repetitioner på samma vikter som förra veckan, det kan bli en utmaning speciellt eftersom jag redan har träningsvärk sen igår.

Förutom träning och skola som tar mycket tid så har ja haft mamsen på besök i veckan, vi fick spendera hela måndagen tillsammans. Sprang på affärer och snackade en massa skit. Ibland så vill jag skita i allt och bara bosätta mig i Malå för att vara nära allt som är viktigt, familjen. Men jag vet ju att det är svårt, dels för att jag är så ohyggligt rastlös och har förändrats så mycket sen jag flyttade hemifrån för 12 år sen.dels arbetssituationen... Att få ett okey jobb, det är inte så enkelt i inlandskommunerna.

På tal om förkylning så tänkte jag försöka hitta den roliga radioreklamen från försäkringskassan om vabruari. Men den finns inte någonstans för uppspelning!
Texten går nåt liknande som detta:

"Ett snuvigt barn nös i kuddrummet
 på en liten liten lek kamraaaaaaat
rakt ut i luften flög en snorbacill
som gick och hämtade en dagiskompis till. 

Två snuviga barn nös i kuddrummet
 på en liten liten lek kamraaaaaat
rakt ut i luften flög en snorbacill
som gick och hämtade en dagiskompis till.
Tre snuviga barn... etc." 

Melodin: en elefant balanserade
Jag tycker att den är jätterolig och då har jag inte ens barn!

edit: Fick en länk i kommenteraren, här är den, Yei! http://www.dagensmedia.se/nyheter/kampanjer/article3581980.ece

Dagar det känns tyngre.

Har ikväll haft ett långt samtal med en vän.
Om tråkiga saker, om familjeförhållanden som inte fungerar, maktlöshet, oro och ilska. Jag är frustrerad och arg det känns ärligt talat ganska hopplöst...
Detta i samband med att jag, på grund av skolan, läser världens jobbigaste rättsfall har fått mig till tårar. Jag gråter över främst barn men även kvinnor och män som systemet sviker. Samt de som systemet kanske lyckas hjälpa men som är ärrade för resten av sina liv. Att människor kan vara så vidriga! Jag tillåter mig själv att bryta ihop lite just nu, men ska fokusera imorgon på att istället hitta lösningar. Ilska är en bra drivkraft har jag hört.

Usch, vissa saker kan verkligen ge en perspektiv. Ska försöka samla tankarna nu och lämna in mitt, alltför försenade, utkast till PM.
Kommer att basera den på det upplyftande rättsfallet: NJA 2008 s.1096 "Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? Även fråga om en gärning bedömd som sexuellt övergrepp mot barn är att anse som grovt brott (I och II)." 
Kändes som en passande avslutning på denna dag...

En vegetarisk dag.

Detta med en köttfri dag har det debatterats om mycket på sistone tycker jag och trots att det går långsamt så verkar det i alla fall gå framåt. Jag kan inte säga att jag tycker att skolan ska servera enbart vegetarisk kost, men en köttfri dag är väl en briljant idé!
Jag har en historia som vegetarian, var det i två år, mellan 16 och 18, men min kropp klarade inte av en helvegetarisk kost, jag fick dåliga värden, tappade håret och ja.. det var inte bra. Sen den tiden i mitt liv så har jag gradvis ökat min köttkonsumtion till att bli en köttätare rakt av, fullt ut. Dock med ambitionen att köpa så "bra" kött som min plånbok förmår. Det var nämligen anledningen till att jag slutade äta kött. Att jag mådde så fruktansvärt dåligt för djurens skull. Planen var alltid att även i fortsättningen äta mycket vegetariskt, det har jag helt ärligt varit ganska dålig på. Men nu tror att jag ska följa skolornas exempel och införa en. När jag googlade köttfri dag så kom denna sidan fram.

Nu kommer jag inte att välja just måndagen som vegetarisk dag, och jag kommer inte kräva av mig själv att både frukost lunch och middag ska vara vegetariska. Men om jag lagar en vegetarisk middag i veckan, så leder det minst till 3 matlådor som jag kan äta till lunch och då minskar jag ju köttintaget på ett bra sätt!

Förra veckan gjorde jag kikärtsgryta, veckan innan det linssoppa och denna vecka blev det en vegetarisk lasagne med selleri, tomat och mozzarellaost. Jag gillar inte ens selleri, men det blev helt okey! Tycker nog att folk i allmänhet kan sluta vara så rädda för vegetariskt, det kan ju vara hur gott som helst.

Unnat mig en ny leksak.

Köpte mig en cykel i veckan, inte vilken cykel som helst utan eeeen....

Just det!! Spinningcykel, I love it! Visserligen en lite äldre modell som har lite knak å brak för sig, men med några fina små justeringar så kommer den att bli helt perfekt! Har cyklat på den några dagar och den fungerar helt okey redan nu.
Jag har längtat efter en spinningcykel så länge, jag är så nöjd och den har hittat sin plats snett bakom soffan, så man ser tv:n och har stereon inom räckhåll. Ska bara försöka hitta nåt bra spinningpass som kan vägleda lite! Fram tills dess har jag gjort en egen playlist med låtar som jag gillar att träna till!

Bodyrockers – I Like The Way - Radio Edit
Avicii – I Could Be The One [Avicii vs Nicky Romero] - Nicktim - Radio Edit
Swedish House Mafia – Greyhound
La Roux – Bulletproof
Daft Punk – Harder Better Faster Stronger
In Flames – Metaphor
The Tough Alliance – Koka-Kola Veins
System Of A Down – Lost In Hollywood
Bingo Players – Get Up (Rattle) - Vocal Extended
will.i.am – Scream & Shout
AKI – När solen går ner

En kärlekshistoria

Många frågar mig just nu om jag är tillsammans med Anton. Ja... just nu så är vi det, men ingen av oss vet väl vart vi vill med detta riktigt. Men vi har tänkt ta reda på det tillsammans samt passa på att ha ganska roligt på vägen. Tänkte att ni skulle få veta lite om vår historia och hur vi hamnat här.

Jag och Anton träffades första gången sommaren 2002. Då var jag 16 år gammal, och han var 22. Det var sommarlovet mellan första och andra året i gymnasiet för min del och min syster hade just klarat körkortet. Pappa, snälla söta rara pappa, han hade hyrt en BMW Z3 cab som vi fritt fick förfoga över- Julia körde och jag åkte med. Det var galet. Den helgen besökte vi bland annat Skellefteå och  Arvidsjaur. Vi åkte upp till Piteå och va på Dragrace med några av hennes vänner från Umeå. Jag fick träffa Herman, Hessling och några andra typer som jag inte riktigt minns så här långt efteråt. Det är Anton som är Herman och vi hade aldrig setts tidigare men jag minns att jag tyckte att han hade de finaste käkben jag någonsin hade sett och det gladaste leendet på hela jorden. Mitt 16-åriga hjärta smälte. Dock hände inte mer än så. Jag var blyg, ung och ja vi åkte helt enkelt hem. Men jag skulle snart träffa honom igen. I slutet på Augusti den sommaren följde jag med min syster till PDOL för första gången. Vi bäddade ner baksätena och sov i skuffen på mamma och pappas merca, Anton också. Han hade nämligen en liten crush på min syster. Så lång å snygg som hon är så kunde jag ju inte klandra honom. Den lilla rösten i mig som skrek å ropade "se mig". Den var ganska tyst och helgen tog slut, skolan började om och jag flyttade ner till Alingsås.

Men jag kom tillbaka igen och sommaren mellan 2:a och 3:dje året gymnasiet spenderades hemma hos mamma och pappa, som vanligt så hade jag väl rätt lite att göra. Min farbror undrade om jag inte vill bo i deras lägenhet i Umeå under två veckor. Dom skulle åka utomlands och behövde en kattvakt. Tackade ja fast jag var lite skeptisk och hittade dåligt i stan.

Första veckan satt jag mest inne, vände på dygnet, vågade inte åka lokalbuss av rädsla för att bli vilse (det är alltså staden som jag numera kör taxi i som vi pratar om) 

Julia, min syster tyckte nog lite synd om mig... den här delen har jag aldrig riktigt förstått. Ni förstår, jag älskar min syster men att bjuda in mig till fester som hon inte ens själv ska gå på, det är inte riktigt hennes stil. Det var hur som helst precis det hon gjorde. Ange ringde till mig, frågade om jag ville komma ut till Håkmark, sa att dom skulle fixa skjuts. Jag kunde inte direkt säga nej, hade ju skittråkigt!
Fick prata med Hessling som sa att jag skulle åka med Herman och gav han mig ett nummer. Glad i hågen ringde jag pojkstackarn som lite förvirrat påstod att dom skulle köra moppe.... och att skjutsa gick ju dåligt. Jag la väl på där och tänkte att jahapp... Men efter några samtal där jag undrade hur gamla dom egentligen va? (23) Varför det egentligen skulle åkas moppe och en diskussion om att ev. ta bil istället så blev det bestämt att okey. vi tar bil hämtar dig klockan .?... utanför konsum. Jag trodde att saken var biff... skulle bra gärna vilja se mig själv idag och minen på mitt ansikte när jag står utanför konsum och två grabbar kommer puttrandes på mopeder... Det var Herman och Micke. Den som körde den skruttiga, hemmabyggda moppen med värdelösa stötdämpare och en limpsadel, Den killen, skulle skjutsa mig. Herman alltså och jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle rymmas. Det var kanske en decimeter kvar att sitta på! och det fanns inga fotpinnar! jag var inte särskilt mycket mindre än vad jag faktiskt är i dagsläget,  insåg ganska snart att jag skulle dö. I Ersmark insåg även föraren av mopeden detta. Eller... jag vet inte om han kände av mina ömmande benmuskler... Alternativt blev han också trött på att stötdämparna slog igenom vid varje gupp. Anyhow jag uppgraderades till att åka eu-moppe med Micke, jag har aldrig varit så tacksam.

Det var första kvällen jag pussade på Anton (smeknamnet Herman har aldrig riktigt funkat för mig), jag var nog kanske lite full.
 Fick åka epa hem (wooop woop) Dagen efter hade jag en liten fest i min morbrors lägenhet, fick då veta att Anton åkt runt på ersboda, med sin moppe och funderat på vart jag kunde tänkas bo, han hade väl försökt ringa också, men den enda som svarade i den telefonen var på trött Hessling, eftersom jag lyckats lämna telefonen på festen i Håkmark...

Veckan som följde umgicks vi mycket. Sommaren tog som aldrig slut, jag ville knappt åka hem och några veckor senare så blev vi officiellt ett par. Det hände på Åsele marknad och det är en lite annan historia.

Vi var sambo inofficiellt så fort jag började om skolan, och blev det officiellt efter två månader. Sen var det så. Jag åkte jag till USA i maj 2006. Då gjorde vi slut. Vi hade då varit tillsammans i 2 år 9 månader och 18 dagar.

Det enda jag kan säga om det är att det var jobbigt. Vi har varit väldigt arga på varandra, men till slut kändes det väl rätt okey. Men, åtminstone jag, insåg att vi trots allt haft ett ganska bra förhållande...som till stora delar var fantastiskt och som jag trots allt ville minnas med glädje. 

Här kunde det ju slutat tänker ni. Men vi sprang på varann på biltema en dag i september förra året. Jag skulle ut till stugan och måla och han handlade väl som vanligt något verktyg... Alltså lite mer än 10 år efter att jag träffat honom för allra första gången så ses vi . Bara sådär! och han är lika glad å söt som vanligt. Vi bestämde oss för att ta en fika den kvällen och på den vägen är det.

Det läskiga är: Vi pratar fortfarande samma språk. Han ger mig fortfarande fjärilar i magen och det finns fan ingen förutom han som bara accepterar mig för den smått speedade människan som jag faktiskt är. Jag känner mig som 17 igen. och vafan hände med de senaste 7 åren som vi varit ifrån varandra? Det känns smått overkligt att prata om saker som har hänt oss på varsitt håll. Känslan att "du borde ju veta, var inte du  med?" Infaller lite för ofta. Om detta är positivt eller negativt det återstår att se.

Detta är en bild på oss, tagen på Sandras hustak, den gamla goda tiden då de bodde i schtaan inte ute på vischan. Detta var bara några veckor (om ens det) innan jag åkte.. Visst va vi ganska söta ändå? Även om jag tydligen hatade ögonbryn och ville att de skulle få så lite spelutrymme som möjligt?!? 2006 alltsåå....

2006-05-06

Älskade internet

Har varit utan internet sen förra fredagen och hjälp vad det har känts jobbigt! Nu har ja kunnat surfa det mest nödvändiga från telefonen, men att kolla skolanteckningar etc hemifrån det har bara inte gått. Idag kom det dock en liten tekniker å fifflade med kontakten så nu kan jag fortsätta mitt liv som vanligt, pjuh.

Tränade bodypump med Suzanne igår på IKSU plus och fyyyfaaan... varenda muskel i min kropp skriker, tror att det får bli en vilodag idag. Ikväll blir det istället till att bjuda Anton på finmiddag, sen ska vi se Django unchained. Många som rekommenderat den, så nu är det upp till bevis!

Sorgligt men fint.

Jobbade idag på blommis och en kund kom in, med något stirrig blick. Ville ha hjälp med en bukett som var lite speciell, den skulle vara en blandning mellan sorg och glädje.
Personen som skulle få den hade nyligen gift sig och låg på sin dödsbädd. Det var någon i 50 års åldern mer än så vet jag inte. Jag valde de vackraste blommorna jag kunde tänka mig, rosor, liljor, anastacia och ginst. Det blev en fin bukett med mer glädje än sorg, som andades vår.
Medan jag band ihop den i arbetsrummet så tårades mina ögon, jag hoppas att min kund inte märkte nåt. Man möter så många människor med sorg, men samtidigt så är väl det något positivt med jobbet. Att man kanske kan lindra, trösta, skänka lite glädje till personer i svåra stunder och inte minst hjälpa dom som inte finner orden att uttrycka sig. Omtanke kan visa sig i så många former, som blommor inte minst.