På ett inte alltför angenämt vis.
Hösten är här och jag vill inte riktigt... Jag är inte riktigt redo för becksvarta nätter, kalla dagar och frost på bilrutan. Jag är verkligen inte redo för tentan vi har nästa vecka.
Ärligt talat så är jag just nu inte på topp. Jag funderar på om det är hösten som säger sitt eller om det är något fundamentalt i mitt liv som måste förändras för att jag ska må bättre. Jag hoppas på det förstnämnda för annars vet jag inte riktigt vad det skulle va som kräver förändring. Vill hitta något som känns meningsfullt.
Jag är ensam igen. Det är okey, jag hatar inte att vara singel, jag sörjer dock allt som inte blev. Det känns som att jag gör det ganska ofta.
Jag har insett vissa sanningar om mig själv på sistone. Jag har ett galet kontrollbehov, kan bli otroligt arg på en person utan egentligen anledning, bara för att den inte har planerat så som jag har gjort. (Senast igår höll jag på att få ett utbrott på min bror över att han inte skulle åka upp med mc:n till Malå i veckan, det gör mig ju ingenting, inte min mc! Men jag hade räknat med det, därför får jag nästan kortslutning när det inte blir så, tack å lov så kunde jag hejda mig)
Sen har jag ofantligt svårt att leva i nuet, Jag planerar och planerar och målar fan på väggen... Tankarna är både positiva och negativa men oavsett så måste jag försöka minska detta tänk. Det tar för mycket energi och för mycket tid.
Jag ska börja jobba på dessa punkter. Jag har kommit igång med träningen och ska ge mig själv en vit period på några månader. Inte för att jag tror att jag har alkoholproblem utan bara för att alkohol är rätt ångestframkallande och helt ärligt, jag behöver ingen hjälp på den fronten. Sen får vi se hur jag mår på ett tag.
Stugan mår bra, Katterna mår bra och allt annat i livet är helt okey. Det är bara jag som är lite ur fas. Men jag återkommer när det känns som att jag har något att berätta igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar