måndag 4 april 2011

Orolig känsla

Det känns i kroppen, den muttrar lite "... men nu då? " Aningens förvånad och inte så lite less. Skulle det inte vara mer? Ska jag vara klar nu? Tomt äre också. Motivationen till att göra något förutom att släpa sig till jobbet och sedan hem igen är lägre än lägst. Sitter nu med historian för att jag verkligen MÅSTE, ligger ju en sisådär 100% efter och det är tur att läraren är snäll och har förlängt kursperioden med 10 veckor. Men sen då? Och varför egentligen? Kommer jag någonsin bli nöjd? Vad saknar jag för att kunna känna mig lugn? Var det inte nu, medans man var hyffsat "ung" som man skulle ha den bästa tiden i sitt liv? Vad hände med det? För jag känner mig mer begränsad av allt som känns som måsten än vad jag är befriad. Inte ska jag klaga, har det inte dåligt, men min tillvaro är väl ganska grå ...? Som en liten grå mus i ett hörn, ungefär så som jag har känt mig hela min uppväxt tills jag blev en högljudd elefant i ett glashus som kastar sten utan att tänka sig för. Aldrig blir man riktigt bra tror ja. Borde fara å träna, men jag vill inte. Ska äta en apelsin istället, å skriva färdigt frågorna till första kapitlet av historian, ja det ska ja.

3 kommentarer:

Anonym sa...

JA vet lix vad du saknar :D

Paula sa...

Jaså du anonym? Vad skulle det va, fill me in on the blanks.

Anonym sa...

det vet du ju redan om du tänk efter lite :D