Till min lilla Mamma

Ironiskt nog så började min dag med en fruktansvärd mardröm. Jag vaknade upp med andan i halsen och grät, klockan var 06.00. Jag hade drömt att min mamma dött av hjärtfel. Något som tack å lov inte har skett, vår mamma är frisk, men den onda drömmen satte sina spår och jag kan inte låta bli att fundera, vad skulle vi göra utan Mamma?
Hon är vårt allt. Hon är limmet som håller ihop oss, hemmet och tryggheten. Tillsammans med pappa har hon byggt upp oss som individer och som familj. Vi hör till en och samma, men har ändå fått lov att växa åt de håll och kanter som vi själv behagat. Inga orimliga krav har ställts på oss barn, vare sig när vi var små eller nu då vi är vuxna, men vi har blivit uppmanade och uppmuntrade till att ta ansvar och fått lära oss vissa saker den hårda vägen, då har hon plåstrat om såren såväl de i själen som på kroppen.
De gånger som hon avrått från galna idéer och konstiga påhitt, ja vad kan jag säga...  ibland lyssnar man och ibland inte alls för man tror sig veta bättre, men det fina med just min mamma är att jag kan komma hem och säga att "Mamma, jag skulle ha lyssnat på dig, det här vart inte så bra" Hon är inte bara en axel att gråta ut på, hon och pappa gör dessutom det som står i deras makt för att hjälpa till i situationen.

Allt jag skriver känns så futtigt så jag tänkte sluta nu, jag kan aldrig nog tacka min Mamma och få henne att inse vilken fantastisk människa och överjordisk mamma jag tycker att hon är.
Tack Mamma för allt, att just jag fick bli din dotter! Jag älskar dig.

Mamma, Denna skrev jag till Dig för flera år sen, tänkte att du åtminstone skulle få texten

När jag ser in i dina varma kloka ögon
så fylls jag utav kärleken till dig
Den gång jag lyss på dig och använder mina öron
Då inser jag att dina ord är bra för mig

För du är mamma du är kompis du är äkta, du är den som jämt och alltid vill mig väl
Du finns där så fort problemen övermäktar, den person som känner min akilleshäl

Med denna visa vill jag nu dig bara tacka min snälla söta rara lilla mor
Jag tänker även en hel massa på min pappa men kan inte beskriva det i ord

För ni är vänner ni är änglar ni är hjältar, ni är de som gör min himmel klar och blå
Det är ni som gör att jag åt Malå längtar, ni är så viktiga det måste ni förstå

Ja ni är vänner ni är änglar ni är hjältar ni är så viktiga det måste ni förstå.