Så otroligt fina minnen som denna fantastiska kvinna gett oss genom barndomen och även en bra bit in i vuxenlivet. Hon var den som alltid satte barnen i första rummet och när jag var liten (och sedan även stor) så fanns hon alltid där med ett tröstande ord, en kram eller helt enkelt en väldigt god kaka.
Vi minns dig med glädje allra finaste mormor.
Vad är att dö, det är att somna
Från lidandet i smärtans land
Det är att sakta ljuvligt domna
Likt en våg som rullar in mot strand
Det är att över floden ila
Till hemmets famn till ro och vila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar