Jag gillar för det mesta att vara tjej, trivs helt enkelt som kvinna. Jag har en kropp som är gjord för att bära nytt liv, bröst som till det livet kan producera mat och sen så lever jag statisktiskt sett lite längre än människorna med snopp (männen alltså). Förutom dessa klara fördelar så behöver jag heller inte oroa mig över om min snopp är för stor eller för liten, inte presterar som jag vill när jag druckit eller andra, närliggande problem.
Men ibland så kan jag bli irriterad över faktumet att jag är född till kvinna, eller snarare, det är jävligt irriterande hur andra dömer och behandlar mig utifrån mitt kön.
Förutom att jag (förmodligen) kommer att ha svårare att få ett arbete inom juristvärlden, dit jag förhoppningsvis är på väg, så kommer jag dessutom att vara tvungen att arbeta hårdare och bevisa mer för att få samma lön, som människorna med snopp. Dessa teoretiska genusfrågor som ju många skrattar åt och viftar bort som irriterande, är ju faktiskt väldigt reella.
Men det tråkigaste är att samhället i stort förväntar sig att jag ska ha en partner, någon som fixar det typiskt manliga, även i de fall där jag gott å väl klarar mig själv. Faktiskt till och med bättre än många män i samma situation.
Då jag är singel ska jag inte ta mig för något då? Är jag bara en varelse som ska sitta ner och vänta på att bli sammankopplad med en snopp för att kunna, eller ens vilja göra något?
Nej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar