Har ikväll haft ett långt samtal med en vän.
Om tråkiga saker, om familjeförhållanden som inte fungerar, maktlöshet, oro och ilska. Jag är frustrerad och arg det känns ärligt talat ganska hopplöst...
Detta i samband med att jag, på grund av skolan, läser världens jobbigaste rättsfall har fått mig till tårar. Jag gråter över främst barn men även kvinnor och män som systemet sviker. Samt de som systemet kanske lyckas hjälpa men som är ärrade för resten av sina liv. Att människor kan vara så vidriga! Jag tillåter mig själv att bryta ihop lite just nu, men ska fokusera imorgon på att istället hitta lösningar. Ilska är en bra drivkraft har jag hört.
Usch, vissa saker kan verkligen ge en perspektiv. Ska försöka samla tankarna nu och lämna in mitt, alltför försenade, utkast till PM.
Kommer att basera den på det upplyftande rättsfallet: NJA 2008 s.1096 "Våldtäkt mot barn eller sexuellt övergrepp mot barn? Även fråga om en gärning bedömd som sexuellt övergrepp mot barn är att anse som grovt brott (I och II)."
Kändes som en passande avslutning på denna dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar