Den lilla svarta katten är nog nöjd vid det här laget, hon har äntligen lyckats med det hon kämpat så hårt för! Att ta sig ut och iväg. Rymde sent igår kväll antingen när jag var ute på balkongen och bökade sent eller ut i trapphuset när Isak kom, det enda vi vet är att nu på morgonen har hon varit försvunnen (det första jag tänkte när jag vaknade var att dom hade varit ovanligt tysta och snälla en natt, vi brukar behöva kliva upp för att få dom till att sluta bråka/busa, och nej det brukar inte hjälpa)
Har varit ute och promenerat runt en stund kring husen och parkeringen men om jag var en utekatt som sökte action så skulle då inte jag stanna på den tråkiga parkeringsplätten mellan kemi och fysikgränd... Håhåjaja, vi ser väl om hon kommer tillbaka, men just nu känns det lite tråkigt, Gissa saknar nog också sin kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar