fredag 25 september 2009

Ovanligt omotiverad

Kände det när jag var på IKSU. fyfan, allt gick som i sirap å vet ni vad. Då gav jag mig. Efter 40min på crosstrainern så fick det vara nog. Jag for hem, nu ska jag äta frukost. Jag har lite lätt ångest över det såhär i efterhand. Men träningen måste ju kännas lite rolig i allafall. Annars blir det ju svårare för varje gång att motivera sig iväg. Har lix gjort bort mig den här veckan, tänkte baka en kaka till mina fikagäster. Hur trodde jag att jag skulle kunna låta bli att provsmaka?!? Dessutom blev den grymt misslyckad p.g.a lite oklarheter vid gräddningen... Men den kan nog vara en riktig höjdare om man bara lyckas med den... nåja jag ska inte prova nå mer just nu. Typ efter nyår kanske?

Nu ska jag ta mig en lång varm dusch å sen måste jag peppa igång mig på att jobba. Vill helst bara krypa ner i sängen å försvinna en vecka eller två. Gråmulet å trist idag... Är det regnet som trycker ner mitt humör i botten? Jag hoppas det, lättare att skylla på något så enkelt som vädret.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej flickan min ,du är inte ensam att kännas lågt men håll huvet högt så ska du se att du kvittrar och att vad jag är frisk o ha mycke spring i bena o huve jämfört med många andra lycka till med raset på vågen !När allt är som mörkast,kommer ett ljus.



Hoppets ljus, det finns någonstans.



När man behöver det som allra mest, är det som svårast att finna det.



Men jag vet, ja jag vet verkligen. Det finns någonstans, det är bara att vänta och se.



För någon gång hittar du ljuset, eller så kommer det till dig.



Ge inte upp, då lär väntan bli längre. Utan fortsätt kämpa. Så lovar jag, det blir bättre.



pappsen!